Helt slut med värdens lyckligaste
Hej på er!! jag kom hem igår. Samma dygn jag födde min son. Allt gick bra. ska skriva förlossnings storryn senare..
Här är det trött. Har sovit fem timmar sen i Lördags. Han föddes ju mitt i natten. Nu har jag efter värkar, ammar, byter blöjor och försöker sova. I morgon ska vi tillbaka till bb för kontroller. Nej nu blir det sängen.. Natti
Här är det trött. Har sovit fem timmar sen i Lördags. Han föddes ju mitt i natten. Nu har jag efter värkar, ammar, byter blöjor och försöker sova. I morgon ska vi tillbaka till bb för kontroller. Nej nu blir det sängen.. Natti
vecka 41 plus 1 BF + 1
God morgon kära ni! Jag orkade ärligt inte uppdatera igår. Jag var så deprimerad. De skrev ut mig från förlossningen utan resultat till bebis. Fick åka hem som sagt och de var ett litet slag under bältet om man säger så. Falska förhoppningar. Först vill de sätta igång mig. En process påbörjas med värkar och hela skiten. Sen dog värkarna ut och jag kom inte igång av mig själv med nya värkar fast jag är öppen tre cm och slemproppen gått.
Jag förstår läkarens logik i det hela, de är klart. Men jag trodde ju att bebis skulle få komma nu. De var ju de dem sa till mig. Men anledningen till att de påbörjade en igång sättning var ju för att bebis inte var fixerad och hade fortfarande möjlighet att snurra runt i magen. Som han också gjorde i Tisdags kväll då han åter igen låg i säte. På Onsdags morgonen kollade det med UL i fall han vänt på sig en ytterligare gång. Och de hade den. Nu ligger den med huvudet ner och allt detta är psykiskt påfrestande om jag ska vara helt ärlig.
Men när det framkallade värkar på konstgjord väg så arbetade livmodern så pass bra att det nu har fört barnets huvud ner i förlossnings kanalen och det finns inte någon risk för den att vända sig igen. Därav behöver dem nu inte ge mig mer medicin för att framkalla en konstgjord förlossning. Utan nu tycker dem att de bästa är att jag kommer igång av mig själv. ALLT DE HÄR FÖRSTÅR JAG KLART MEN FAN VAD DEPPIG!! Och nu går jag som en flod häst och känner mig helt klar med att vara gravid.
Under natten hemma har jag haft mens verkar sen kl tre. Har sovit dåligt av detta. När jag vaknade i morse hade jag blött lite och där var ganska mycket slem av proppen i underbyxan. Jag var ensam med min dotter för jag vill ju träffa henne så mycket som möjlig innan jag föder så var tvungen att ringa hennes pappa som fick komma då jag sipprade någon klar vätska som gjorde byxgrenen alldeles våt. Är rädd att de är en sipprande vattenavgång som jag också fått med min son. Då vill jag inte vara ensam med dotter i fall jag får pangont. Vill inte utsätta min 3 åring för en traumatisk upplevelse. Då är det bättre att pappa n är här och kan ta henne i fall det händer något.
Just nu känns bebis och förlossning väldigt långt borta. Segt som fan när inget händer. Jag menar inga värkar inget sådant.
Att jag slemmar och håller på kan man ju göra två veckor innan det kommer igång. Jag vill inte gå till vecak 42 men kommer inte göra några ansträngningar för att det ska komma igång heller. Den kommer i alla fall inte förens den är redo då är det bara jobbigt för mig att försöka stressa igång något som ändå inte hjälper..
Jag förstår läkarens logik i det hela, de är klart. Men jag trodde ju att bebis skulle få komma nu. De var ju de dem sa till mig. Men anledningen till att de påbörjade en igång sättning var ju för att bebis inte var fixerad och hade fortfarande möjlighet att snurra runt i magen. Som han också gjorde i Tisdags kväll då han åter igen låg i säte. På Onsdags morgonen kollade det med UL i fall han vänt på sig en ytterligare gång. Och de hade den. Nu ligger den med huvudet ner och allt detta är psykiskt påfrestande om jag ska vara helt ärlig.
Men när det framkallade värkar på konstgjord väg så arbetade livmodern så pass bra att det nu har fört barnets huvud ner i förlossnings kanalen och det finns inte någon risk för den att vända sig igen. Därav behöver dem nu inte ge mig mer medicin för att framkalla en konstgjord förlossning. Utan nu tycker dem att de bästa är att jag kommer igång av mig själv. ALLT DE HÄR FÖRSTÅR JAG KLART MEN FAN VAD DEPPIG!! Och nu går jag som en flod häst och känner mig helt klar med att vara gravid.
Under natten hemma har jag haft mens verkar sen kl tre. Har sovit dåligt av detta. När jag vaknade i morse hade jag blött lite och där var ganska mycket slem av proppen i underbyxan. Jag var ensam med min dotter för jag vill ju träffa henne så mycket som möjlig innan jag föder så var tvungen att ringa hennes pappa som fick komma då jag sipprade någon klar vätska som gjorde byxgrenen alldeles våt. Är rädd att de är en sipprande vattenavgång som jag också fått med min son. Då vill jag inte vara ensam med dotter i fall jag får pangont. Vill inte utsätta min 3 åring för en traumatisk upplevelse. Då är det bättre att pappa n är här och kan ta henne i fall det händer något.
Just nu känns bebis och förlossning väldigt långt borta. Segt som fan när inget händer. Jag menar inga värkar inget sådant.
Att jag slemmar och håller på kan man ju göra två veckor innan det kommer igång. Jag vill inte gå till vecak 42 men kommer inte göra några ansträngningar för att det ska komma igång heller. Den kommer i alla fall inte förens den är redo då är det bara jobbigt för mig att försöka stressa igång något som ändå inte hjälper..
Hemma på permis
18:29
Nu ska vi snart vandra upp till förlossningen igen. Vi har i dag promenerat flera km till mitt hem från sjukan. som inte gav någon vidare effekt.
Åt lunch hemma och träffade min underbara lilla dotter som gav nytt hopp :) Hade köpt en docka till henne som hon snart förälskade sig i :)
Jag och min vän N gick en runda på stan för att få igång värkarbetet igen som misslyckades. Vi köpte även mer hallonblads te och jag har druckit 4 starka koppar nu. Har börjat få ont bak i nedredelen av ryggen och har precis tagit ett varm bad.
Nu är planen att gå alla dessa km tillbaka till sjukhuset igen för att få kvällsfika på förlossningen.
Mer av slemproppen gick här hemma för ett tag sen. Tror då inte det blir någon bebis det här dygnet heller. Jag är bara fast i en cell och inget händer. Så deppigt
Nu ska vi snart vandra upp till förlossningen igen. Vi har i dag promenerat flera km till mitt hem från sjukan. som inte gav någon vidare effekt.
Åt lunch hemma och träffade min underbara lilla dotter som gav nytt hopp :) Hade köpt en docka till henne som hon snart förälskade sig i :)
Jag och min vän N gick en runda på stan för att få igång värkarbetet igen som misslyckades. Vi köpte även mer hallonblads te och jag har druckit 4 starka koppar nu. Har börjat få ont bak i nedredelen av ryggen och har precis tagit ett varm bad.
Nu är planen att gå alla dessa km tillbaka till sjukhuset igen för att få kvällsfika på förlossningen.
Mer av slemproppen gick här hemma för ett tag sen. Tror då inte det blir någon bebis det här dygnet heller. Jag är bara fast i en cell och inget händer. Så deppigt
10:00 slem proppen har gått nu. Värkarna...
10:00 slem proppen har gått nu. Värkarna har avtagit och jag har permis från förlossningen till sju i kväll. Allt står still tycker jag och jag är nu öppen tre cm. Är inne på mitt tredje dygnet nu. Allt är allmänt frustrerande!!!
Hej alla mina underbara läsare. Jag är inl...
Hej alla mina underbara läsare. Jag är inlagd på förlossningen! Har värkar men inte kraftiga nog. Har fått en tablett nu som ska sätta fart på värkarna! Fick orentligt med värkar i natt var tredje minut men blev stoppad igen för de ville jag skulle sova! Ett i natt somnade jag för att vakna sex igen med mens verk. Kan inte skriva mer nu. Måste fokusera puss
I dag blir det förlossningen BEBIS?
Nu är det bara minuter kvar tills bussen upp till förlossningen går. Jag ska ju infinna mig där kl 08:00 på fastande mage för att se så bebisen ligger rätt. Ni som följt mig genom resan vet ju att de har varit tvärläge och säte mm på den här bebisen och jag har vid tidigare tillfällen varit inne två gånger och vänt som misslyckades.
Så nu är dagen D här. Antigen blir jag igång satt och det vänder barnet rätt eller så ligger den redan rätt och vi får åka hem. Ja det här återstår ju och se. Skriver jag inge mer i dag så vet ni alla vad som hänt.
Önskar mig själv lycka till..
Så nu är dagen D här. Antigen blir jag igång satt och det vänder barnet rätt eller så ligger den redan rätt och vi får åka hem. Ja det här återstår ju och se. Skriver jag inge mer i dag så vet ni alla vad som hänt.
Önskar mig själv lycka till..
Så nära på något sätt
Snart ses vi hoppas jag :)
som mens värkar
Hej har haft återkommande mens smärtor i magen sen tre i natt. Inget allvarligt men det är obehagligt. Undra om detta kan vara ett tecken eller om det bara är falskt alarm. Ja man vet ju aldrig. Men de är ju uthärdligt i vart fall så än är det ingen fara.. Jag hör av mig senare ska ha lite kaffe nu och blabbla sönder min kompis och försöka få i dottern sin frukost..
Känner mig lugnare
Vet inte varför, kanske var det för att nu vår allas kära Marcus är där han ska i säkert förvar. Och att jag och min vän tände ljus här igår vid 18 tiden och spelade When the Children crys med Withe Lion. De var så fint. När jag gick till sängs så var jag helt upprymd av olika känslor i kroppen och bara tänkte en massa som vanligt. Men i morse när jag vaknade var det som ett stilla lugn i hela kroppen. Konstigt.
Men det är klart det kommer fortfarande över mig flera gånger varje dag. Och allt jag ser på tv så kan hans ansikte dyka upp här och var (som en inblidning) Kan inte förklara hur jag menar. Men lugnet är där på något vis.. Lustigt nog..
Min dotter är hemma nu och hon sover. Jag har lekt med henne och vi lekte med barbie dockor. De tyckte hon var jätte roligt och det kan jag förstå. Lagade också en god middag åt oss och nu är jag helt slut. Har inte varit en aktiv i dag men jag känner ändå att kroppen ropar efter vila. De är nog inte så konstigt med tanke på hur veckan har varit. Foglossningen gör ondare än vanligt och jag längtar bara in i duschen. Men jag får panik i duschen om det inte är något hos mig. Sen i Tisdags har jag haft dessa känslor. Jag vet inte har inte haft så förut. Så jag måste ha någon här om jag ska duscha.. Annars får jag jätte mycket ångest och and nöd.. Jobbigt. Men min vän N kommer snart. Hon är på teater nu med sin mamma och så. Så det får bli dusch när hon kommer.. ska bli skönt
nej jag orkar inte skriva mer nu.. Känns som om jag bara svamlar ändå. Dricker nu hallonblads te så det står härliga till. Har hört att man ska få en lättare förlossning av det. Myt eller inte.. Men gott är det
Men det är klart det kommer fortfarande över mig flera gånger varje dag. Och allt jag ser på tv så kan hans ansikte dyka upp här och var (som en inblidning) Kan inte förklara hur jag menar. Men lugnet är där på något vis.. Lustigt nog..
Min dotter är hemma nu och hon sover. Jag har lekt med henne och vi lekte med barbie dockor. De tyckte hon var jätte roligt och det kan jag förstå. Lagade också en god middag åt oss och nu är jag helt slut. Har inte varit en aktiv i dag men jag känner ändå att kroppen ropar efter vila. De är nog inte så konstigt med tanke på hur veckan har varit. Foglossningen gör ondare än vanligt och jag längtar bara in i duschen. Men jag får panik i duschen om det inte är något hos mig. Sen i Tisdags har jag haft dessa känslor. Jag vet inte har inte haft så förut. Så jag måste ha någon här om jag ska duscha.. Annars får jag jätte mycket ångest och and nöd.. Jobbigt. Men min vän N kommer snart. Hon är på teater nu med sin mamma och så. Så det får bli dusch när hon kommer.. ska bli skönt
nej jag orkar inte skriva mer nu.. Känns som om jag bara svamlar ändå. Dricker nu hallonblads te så det står härliga till. Har hört att man ska få en lättare förlossning av det. Myt eller inte.. Men gott är det
Marcus Jannes begravning i kväll kl 18
Mamma har precis ringt. Första gången sen den traumatiska händelsen i Måndags. Hon berättade att bror min kommit ur sin chock nu men är fortfarande hemsk ledsen och mår inte alls bra. Min lilla syster bara lägger sig och sover hela tiden och hon är den som just nu inte sörjer själv. Hon tar hand om hans bror och ser till att alla andra runt om kring henne mår bra. Jag tror förvisso det kommer släppa för henne efter i kväll då kommer det nog brista för henne och hon får sörja själv. Hon måste det, annars kommer hon rasa som människa.
Marcus begravs i kväll kl 18. Ni som lider och sörjer med oss alla kan ju tända ett ljus för honom då och ha en tyst minut för hans skull. Så kommer jag göra. Jag har inte möjligheten att ta mig till Jänra nu i kväll då jag är hög gravid och det är så långt bort att jag inte kan ta mig hem efteråt. Mycket sorgligt. Men så är det. Min tanke var ju den att vara med och stötta dem som behöver. Men nu går det inte. Men ljusen ska tändas kl 18:00 och sen ska jag hålla en tyst minut som det kommer göra i kyrkan också. Trodde inte det skulle begrava honom så fort. Men antisarna vill ha ner dem avlidna i jorden innan det gått förlång tid för friden i själens skull. De är ju så dem lever och tror. De förstår jag och en ganska fin tanke ändå.
Pratade just med min vän på msn i fall vi skulle ta tåget dit, men vi hinner nog inte fram i tid. Så vi har nu bestämt att hon följer med mig till graven efter att jag fött och så lämnar vi fina blommor där.
Lilla Marcus må du nu och för alltid fina frid. Jag ska tänka på dig i kväll. R.I.P 4 ever
Marcus begravs i kväll kl 18. Ni som lider och sörjer med oss alla kan ju tända ett ljus för honom då och ha en tyst minut för hans skull. Så kommer jag göra. Jag har inte möjligheten att ta mig till Jänra nu i kväll då jag är hög gravid och det är så långt bort att jag inte kan ta mig hem efteråt. Mycket sorgligt. Men så är det. Min tanke var ju den att vara med och stötta dem som behöver. Men nu går det inte. Men ljusen ska tändas kl 18:00 och sen ska jag hålla en tyst minut som det kommer göra i kyrkan också. Trodde inte det skulle begrava honom så fort. Men antisarna vill ha ner dem avlidna i jorden innan det gått förlång tid för friden i själens skull. De är ju så dem lever och tror. De förstår jag och en ganska fin tanke ändå.
Pratade just med min vän på msn i fall vi skulle ta tåget dit, men vi hinner nog inte fram i tid. Så vi har nu bestämt att hon följer med mig till graven efter att jag fött och så lämnar vi fina blommor där.
Lilla Marcus må du nu och för alltid fina frid. Jag ska tänka på dig i kväll. R.I.P 4 ever
39+0 när kommer du??
Blubb på er!!
Har haft en natt där jag inte sovit. Jag bearbetar det traumatiska än. Även om jag inte känner att jag orkar så glider jag på det mest hela tiden. Såg på debatt igår det handlade om Marcus självmord. Sen i natt kunde jag inte alls sova..
Men i dag ska jag försöka blogga lite om bebis i magen. De är ju ändå de liv jag snart ska sätta till värden inom loppet av två veckor.
39+0 i dag. Igår kväll hade jag strålning i benen underlivet så det inte gick att sitta eller gå. Sammandragningar som var kraftiga men inte gjorde ont, det spände bara så rysligt och det kändes som jag tappade luften
Jag var ute på en höst promenix med min hörgravida vän E igår eftermiddag. Vi gick i backar och stånkade oss fram i ganska hög tack. De var skönt tills jag fick hugg i fogarna. De gjorde så rysligt ont. Hemma hos henne fick jag sitta och vagga på en Pilatus boll, efter en kopp kaffe var det relativt okej att försöka ta mig hem. Sen började de jag skrev ovan. MEN i dag.. fuck hell no!! Allt är som det lugnaste vatten i mage rygg och med sammandragningar.
Aja försöker från och med denna dagen att inte hänga upp mig på vecka BF datum eller tid. Jag är ganska så helt säker på att bebis kommer komma ut i vecka 42+ 100 haha
Har haft en natt där jag inte sovit. Jag bearbetar det traumatiska än. Även om jag inte känner att jag orkar så glider jag på det mest hela tiden. Såg på debatt igår det handlade om Marcus självmord. Sen i natt kunde jag inte alls sova..
Men i dag ska jag försöka blogga lite om bebis i magen. De är ju ändå de liv jag snart ska sätta till värden inom loppet av två veckor.
39+0 i dag. Igår kväll hade jag strålning i benen underlivet så det inte gick att sitta eller gå. Sammandragningar som var kraftiga men inte gjorde ont, det spände bara så rysligt och det kändes som jag tappade luften
Jag var ute på en höst promenix med min hörgravida vän E igår eftermiddag. Vi gick i backar och stånkade oss fram i ganska hög tack. De var skönt tills jag fick hugg i fogarna. De gjorde så rysligt ont. Hemma hos henne fick jag sitta och vagga på en Pilatus boll, efter en kopp kaffe var det relativt okej att försöka ta mig hem. Sen började de jag skrev ovan. MEN i dag.. fuck hell no!! Allt är som det lugnaste vatten i mage rygg och med sammandragningar.
Aja försöker från och med denna dagen att inte hänga upp mig på vecka BF datum eller tid. Jag är ganska så helt säker på att bebis kommer komma ut i vecka 42+ 100 haha
Dessa mardrömmar
Usch, jag har nu i två nätter drömt om döds fall, mord och självmord. När jag är vaken är tankarna hos Marcus, det är skit ju st nu. Även om jag inte umgicks med honom varje dag så vet jag att tillex min bror gjorde det med fl i min familj.
Att tänka på det hela tiden är väl ett sätt att bearbeta det hela antar jag. De är alltid lika sorgligt när ett ungt liv får ett sådant hastig slut. Min blogg fylls nu med massa tråkiga inlägg (för er kanske) men jag kan inte bara lägga det åt sidan och blogga fritt nu när tanke verksamheten ändå går i sär och då blir det bara fejk från min sida. De är det här som åker igenom mitt huvud mest hela tiden. De första jag tänker på när jag kliver upp på morgonen för att natten har bearbetat det i 8 timmar. Det som kommer över mig när jag loggar in på min dator, det som får mig glömma bort vad de säger på tvn för att tankarna skenar i väg.
Kommer på mig själv att tänka på detta när jag ligger och ska somna om kvällen..
Jag har bearbetat forumet i tankarna mer än tusen gånger. Har pratat med vänner om samma sak pratat pratat och pratat.
De är lindrare i dag, men sorgen djupt in i själ och hjärta är den samma. Och tankarna på mina egna barn, hur man förbygger sådant här i framtiden. Jag vågar inte tänka "tänk om" tankar efter som jag var på väg till mvc precis i samma stund den dagen då då tråden startades i forumet. Jag kunde inte ha gjort något för jag viste inte. Jag hade inte ens en aning om att namnet på den sidan där han satt existerade.
Men däremot tänker jag att om det hade varit någon annan eller om jag själv hade sett detta på internet. Jag hade ringt polis på en gång. Aldrig att jag skulle tveka i den frågan. Vet ni varför? Jo för att jag själv har mått så rysligt dåligt i unga år. Jag vet precis hur det kan vara.. även om jag aldrig gick den brutala vägen fullt ut..
Hellre att man ringer på ett falskt alarm än att man tror det är falskt och inget görs och personer mister livet bara därför. Jag säger inte att jag KLANDRAR någon. Jag säger bara VAD jag själv hade gjort..
Det går inte att snurra tiden tillbaka, det som har hänt är redan skett. Men ack så ont och sorgligt det gör och är.
Jag kommer i allfall vara med min familj på hans begravning OM det inte är så att jag ligger på BB då!!
Må du finna frid Marcus MÅ du!!
Att tänka på det hela tiden är väl ett sätt att bearbeta det hela antar jag. De är alltid lika sorgligt när ett ungt liv får ett sådant hastig slut. Min blogg fylls nu med massa tråkiga inlägg (för er kanske) men jag kan inte bara lägga det åt sidan och blogga fritt nu när tanke verksamheten ändå går i sär och då blir det bara fejk från min sida. De är det här som åker igenom mitt huvud mest hela tiden. De första jag tänker på när jag kliver upp på morgonen för att natten har bearbetat det i 8 timmar. Det som kommer över mig när jag loggar in på min dator, det som får mig glömma bort vad de säger på tvn för att tankarna skenar i väg.
Kommer på mig själv att tänka på detta när jag ligger och ska somna om kvällen..
Jag har bearbetat forumet i tankarna mer än tusen gånger. Har pratat med vänner om samma sak pratat pratat och pratat.
De är lindrare i dag, men sorgen djupt in i själ och hjärta är den samma. Och tankarna på mina egna barn, hur man förbygger sådant här i framtiden. Jag vågar inte tänka "tänk om" tankar efter som jag var på väg till mvc precis i samma stund den dagen då då tråden startades i forumet. Jag kunde inte ha gjort något för jag viste inte. Jag hade inte ens en aning om att namnet på den sidan där han satt existerade.
Men däremot tänker jag att om det hade varit någon annan eller om jag själv hade sett detta på internet. Jag hade ringt polis på en gång. Aldrig att jag skulle tveka i den frågan. Vet ni varför? Jo för att jag själv har mått så rysligt dåligt i unga år. Jag vet precis hur det kan vara.. även om jag aldrig gick den brutala vägen fullt ut..
Hellre att man ringer på ett falskt alarm än att man tror det är falskt och inget görs och personer mister livet bara därför. Jag säger inte att jag KLANDRAR någon. Jag säger bara VAD jag själv hade gjort..
Det går inte att snurra tiden tillbaka, det som har hänt är redan skett. Men ack så ont och sorgligt det gör och är.
Jag kommer i allfall vara med min familj på hans begravning OM det inte är så att jag ligger på BB då!!
Må du finna frid Marcus MÅ du!!
Kan inte förstå, hur går man vidare?
Jag ska snart själv föda ett nytt liv till denna jord. Men hur ska jag med glädje kunna göra det när någon annars liv precis slocknat för evigt? Jag bara tänker hela tiden, en massa tankar.. Vad gör man om en barn börjar må så dåligt att de vill och kanske till och med tar sitt liv.. Hur lever man vidare i en sådan situation??
Här berättar Marcus familj om Marcus.. hur han var osv.. något jag reedan vet men som jag vill dela med er.
jag känner mig inte speciellt lycklig just nu.
Han var ju så fin men så trasig på insidan..
Här berättar Marcus familj om Marcus.. hur han var osv.. något jag reedan vet men som jag vill dela med er.
jag känner mig inte speciellt lycklig just nu.
Han var ju så fin men så trasig på insidan..
Sov gott Marcus Jannes!
Jag orkade inte blogg igår. Jag orkade ingenting igår. Allt känns så förfärligt sorgligt. Och de är med stor sorg jag skriver det här blogg inlägget för min familjs, hans familjs och han själv skull!!
Den 11 Oktober runt 13:00 tog Marcus sitt sista andetag på våran jord.
Han var en bror, någons barn, ett barns farbror och en bästa vän.
En nära person till vår familj valde att lämna värden med så många hål i personers hjärta. De är en tragedi.
Jag har inte kunnat sova i natt. Jag har sovit och drömt oroligt. Jag undrar hur det är med min kära lille bror som var bästa vän med Marcus. Och undrar hur hans store bror mår som är sambo med min lilla systers.
Och hans familj systrar och föräldrar. Jag lider med er alla!!
Mamma ringde mig med skärande röst igår förmiddag och berättade.
sen var ingenting sig själv igen.
R.I.P
