Sängen är hämtad
Och nu ska jag börja inreda. Jag hoppas för guds skull att jag inte misstar mig nu och allt går enligt planerna. Med förlossning och bebis. Men kan ju inte stå där när vi kommer hem och inget är i ordning för att jag varit rädd. JAG vet att jag skrev att jag inte ville göra i ordning än. Men nu kommer mamma med baby grejerna från Södertälje i morgon så de är väl lika bra.
Blandade kännslor där. Ni kanske undrar varför jag är så rädd. För en tid sen förlorade en tjej sin lilla son vid födslen då han slutade att andas. Sen den dagen har jag haft i beredskap att vad som helst kan hända och att det finns noll garantier för att det går vägen. Jag är orolig då och då, men måste leva också. Jag har ju en levande baby i min mage och de är klart att jag är glad för det.
Men har inte vågat släppa taget om tanken att det fortfarande finns en liten chans att något går på tok.
Jag har en graviditets dagbok jag skriver i vecka för vecka. Hur jag mår och hur jag jag växer runt magen och min vikt och så där. Jag gjorde samma sak med nummer ett och två också. Men det känns inte lika självklart att göra det till fullo denna gången. Har inte skrivit något på flera veckor nu. Kanske kommer jag ångra mig sen men då får jag göra det.
De är inte bara anledningen med den bekantes barn som gick bort. En viss del har det och göra med det MA jag fick 12 Jan 2009. Jag var gravid och gick ända till vecka 10 utan att veta att fostret slutade utveckla sig och inte längre levde redan från vecka 7.. Jag kallar inte detta för ett ängla barn men hela händelsen i sig var dramatisk och jag fick göra en abort kan man säga. Fast jag bestämt mig för annat. De var hemskt jag jag blev jätte kännslosamt påverkad av det..
Men jag håller mina tummar och ber till den högre varje dag att allt går bra. och så länge jag känner bebis och äter som jag ska och tar det lungt så mår jag också bra.
Tankar kring förlossningen börja komma upp till ytan nu också. Lite rädd och lite oro.. och sen allt praktiskt som måste hinnas fixa. Barn passning till min 3 åring. Få kontakt med min vännina som ska vara med. Allt måste klaffa annars kan jag inte komma i väg och föda barn.. där är det ju faktiskt lättare om man är två. Jag står helt själv med allt.. Hoppas på lycka :)
Blandade kännslor där. Ni kanske undrar varför jag är så rädd. För en tid sen förlorade en tjej sin lilla son vid födslen då han slutade att andas. Sen den dagen har jag haft i beredskap att vad som helst kan hända och att det finns noll garantier för att det går vägen. Jag är orolig då och då, men måste leva också. Jag har ju en levande baby i min mage och de är klart att jag är glad för det.
Men har inte vågat släppa taget om tanken att det fortfarande finns en liten chans att något går på tok.
Jag har en graviditets dagbok jag skriver i vecka för vecka. Hur jag mår och hur jag jag växer runt magen och min vikt och så där. Jag gjorde samma sak med nummer ett och två också. Men det känns inte lika självklart att göra det till fullo denna gången. Har inte skrivit något på flera veckor nu. Kanske kommer jag ångra mig sen men då får jag göra det.
De är inte bara anledningen med den bekantes barn som gick bort. En viss del har det och göra med det MA jag fick 12 Jan 2009. Jag var gravid och gick ända till vecka 10 utan att veta att fostret slutade utveckla sig och inte längre levde redan från vecka 7.. Jag kallar inte detta för ett ängla barn men hela händelsen i sig var dramatisk och jag fick göra en abort kan man säga. Fast jag bestämt mig för annat. De var hemskt jag jag blev jätte kännslosamt påverkad av det..
Men jag håller mina tummar och ber till den högre varje dag att allt går bra. och så länge jag känner bebis och äter som jag ska och tar det lungt så mår jag också bra.
Tankar kring förlossningen börja komma upp till ytan nu också. Lite rädd och lite oro.. och sen allt praktiskt som måste hinnas fixa. Barn passning till min 3 åring. Få kontakt med min vännina som ska vara med. Allt måste klaffa annars kan jag inte komma i väg och föda barn.. där är det ju faktiskt lättare om man är två. Jag står helt själv med allt.. Hoppas på lycka :)
Kommentarer
Trackback
