För ett halvår sen så slutade jag att blogga här.. Ni var många som läste då! Jag hade inte tänkt att dela min nya blogg på det här stället. Men jag har kommit över allt som hänt så jag bryr mig inte längre.. Häng med in i värmen för er som följde mig här :))
ENSAM MORSA MED ADHD här har ni nya bloggen.. Och välkommen tillbaka

Jag har ADHD och det har jag haft sen jag föddes. Alltså hela mitt liv. Jag har under så många år gått omkring ovetande om att jag har det. Jag har alltid fått höra hur jävla lat jag var för att jag inte klarade av skolan. Att jag var dum för att jag inte förstod mig på andra människor eller förstod vad dem menade med saker.

2004 fick jag fastställt under en himla lång utredning att jag har ADHD. De är en lätt hjärnskada och man kan lindra den med terapi och mediciner. För övrigt har jag provat på att äta just medicin för ADHD, en medicin som heter Conserta.. Men den fungerade aldrig på mig jag fick bara en jävla massa biverkningar som aldrig gick över. I stället har jag ätit en antidepressiv medicin mot mina tvångstankar, katastroftankar ångest och rädslor.. för på oss tjejer utspelar det sig oftast så. Man får inre ångest och tankar som snurrar i ett hundra åttio i huvudet hela dagen.

Jag glömmer ofta saker och måste alltid skriva ner vad jag ska göra dag för dag i en stor almanacka jag har på väggen i köket. Jag har svårt för att få saker gjorda om jag inte skriver dax scheman och har ingen koll på något om minsta sak går fel under en dag. Då fungerar inte resterande av dagen heller.. så allt måste helt enkelt fungera

Jag har lärt mig att leva med min ADHD, jag fick en chans inte många får. När jag väntade min dotter Emilia flyttade jag till ett terapi hem kan man säga. Där man lär sig om sig själv går i terapi och jobbar med sitt inre tills man blir "frisk"
Min son Jonathan kunde  ju inte bo hos mig just av den anledning till att jag började må mer och mer dåligt. De blev så allvarligt att jag helt enkelt inte ville leva längre och gjorde ett försök att ta livet av mig. Då viste jag ju inte att jag hade ADHD jag viste inte varför jag mådde sämst i världen och varför jag hade så outhärdlig ångest och inte kunde på bukt på mina tankar.

Då var det ända utvägen för mig. Att göra slut på lidandet genom självmord. Men det fungerade inte (TUR ÄR VÄL DET!!!) Jag  hamnade bara på intensiven och låg medvetslös.. men jag vaknade upp..

Min son togs om hand och med mitt samtycke. Jag var tvungen att göra något och få reda på varför jag mådde så dåligt..  04 fick jag i allafall diagnosen fastställd. Men då (jag var ung) orkade jag inte bry mig om att jobba med det. Allt och jag var ju redan ett stor misslyckande. Jag fortaste vandra min egna väg genom tokiga förhållanden och plågade mig själv och tänkte att jag minsann inte  hade något värde!! Mycket skuld gentemot min son efter som jag inte ens kunde ta hand om honom..

Sen träffade jag en kille, en snäll och omtänksam kille vi var ett par och efter en tid blev jag gravid. Vi bestämde oss för att behålla och så hände det något även där som gjorde att förhållandet inte höll. Jag var i vecka 15 då..
Jag ville inte göra en repris på mitt tidigare liv och började ringa runt, höra mig för, hur kan jag göra vad kan jag få för hjälp för att jag ska klara det här den här gången och ge en trygg uppväxt till mitt barn.

Jag fick hjälpen. Förs en behandling på åtta månader med terapier gruppterapier mm  4 dagar i veckan. Jag blev stark. Jag började hoppas och jag kände att jag klarar det här. Jag började känna att jag var jag och viste helt plötsligt vem jag var. Skinnet på näsan blev  tjockare och tjockare.

Jag ville inte sluta där, kände att jag inte var klar. Jag ville ha mer livskrafter vill jobba vidare med mig och bli änu starkare..
Så jag fick igenom att komma på till ett mamma barn hem där jag skulle få all kunskap om mig själv och all kunskap man behövde för att bli en bra förälder. Där bodde jag och även födde min dotter Emilia. Vi bodde där i ett och ett halvt år. De är det bästa jag har gjort i hela mitt liv ska ni veta. Jag jobbade arslet av mig vaje dag med allt behandlingen hade att erbjuda. Jag växte upp helt klart.

I dag har jag ambitioner i livet, jag är en bra förälder och en bra förebild för mina barn. Jag lever även om det kommer motgångar i bland. Mår jag dåligt så grötar jag inte om kring i det på egen hand jag vänder mig till min terapeut. För utan terapin faller man lätt tillbaka till gamla vanor. Och jag kommer antagligen få gå hos en psykolog hela livet. Men det är det värt så värt.. För vem skulle vilja tappa fotfästet igen när man fått de så bra.. för bra :)

Värkarbete!

Alla vet ju att jag blev inskriven för igångsättning den 19 Oktober 2010. Min son hade under en tid i magen legat på tvären. I säte och på tvären igen. För att förhindra att han vända sig fel igen när vi kom på morgonen den 19 onde ville läkaren göra ett försök för att sätta igång mig.

Det gjorde en undersökning som visade sig att livmodern inte var mogen alls. De började tala med mig om en lång procedur om hur det skulle gå tillväga för att mogna på livmodertappen. En gel skulle läggas för att öppna upp det hela. Barnmorskan sa att detta kunde ta flera dygn innan det hände något.

RUM 10 Helvetes rummet

Min tröttmössa och min sons snutte under vår tråkiga jobbiga vistelse på förlossningen :)

Skit tråkigt med CTG. Låg i genomsnitt i flera timmar med sån här grej på magen.

Lite värkar som inte var här för att stana :(

Vänta vänta vänta på att inget skulle hända. Här är min vän som jag är så guda stolt över. Att hon stog ut med mig tiden före och under förlossningen är för mig en gåta. Men guld värt.

Sista bilden på min mage vecka 39 plus 5

Och det kan jag ju säga att det gjorde. Med värkar som avtagit och stannat upp helt blev vi utskrivna Fredagen den 22 Oktober 2010. Jag var vid det laget gråt färdig och fullkomligt less på att vänta och vara gravid. Min dotter hade varit hos sin pappa under min tid på förlossningen. Och jag höll på att längta i hjäl mig efter henne. Så det första jag gjorde när jag kom hem var att hämta upp henne. Vi gick till affären och köpte Fredags mys. Jag hade inga känningar av att förlossningen ens var nära att sätta igång. Vi gick hem åt mat och laddade upp inför kvällens Idol på tv. Jag lagade en hel termos hallonblads te och drack nog sju koppar den kvällen.

Lördagen den 23 Oktober vaknade jag vid halv nio. Min dotter fick frukost. Jag gick tillbaka till köket för att dricka mitt morgon kaffe då jag kände hur något sipprade där nere från underlivet. Var det en vatten avgång eller bara en grov flytning? Tänkte inte mer på det mer än att jag ringde upp min dotters pappa för att förvarna i fall det nu skulle vara pytte lite av vattnet som gick. Messade även N för att förvarna.

En lika less hög gravid människa var min vän E. Jag messade henne och vi bestämde för att mötas upp hemma hos mig fika och pimpla Hallonblads te. Hon och hennes dotter kom strax efter det. Vi babblade och babblade och pratade och beklagade oss hur förbannat trötta vi var på våra magar. Och hur mycket vi längtade efter att ha våra barn i våra famnar. Samtidigt i allt babbel pimplade vi hallonblads te så vi blev två hallon själva haha.

Strax efter kl 13 så kände jag hur det sipprade från mig igen. Lite mer den här gången. Jag ringde min dotters pappa och sa att han nog fick kommer för jag ville upp på förlossningen för kontroll. Innan jag åkte hem på Fredagen var jag öppen tre cm. Så det fanns ju en liten chans att det var sipprande vatten.
E och hennes dotter blev upphämtade av hennes sambo. De skulle i väg och handla. Hon tyckte det var jätte spänanade att det kanske äntligen var något på G. Jag var mest stressad efter som jag hade min dotter hemma.

Jag ville inte att hon skulle se i fall jag fick ont. Strax efter kom hennes pappa. Jag ringde förlossningen och det tyckte absolut att jag skulle komma upp på en kontroll. Pappan gjorde sen lunch till oss alla och de var då det hände. Satt vid köks bordet kl 14:00 och kände hur det rann. Jag gick in på toaletten och där sa det bara SPLASH.
Vattnet gick, det fullkomligen sprutade ut. Över toa golv toalett kläder ja allt blev genomvått. Jag ringde förlossningen igen och sa. Jag kommer in nu vattnet har gått. Ringde N som kom med sin mamma i bil och hämtade upp mig..
Jag messade min hög gravida kompis och berättade att. "Nu fan gick vattnet på väg in nu Puuss!!" Innan vi for han jag ju skriva på bloggen att vattnet gick.
Vi kom upp till förlossningen vid 15 tiden och blev intagen i ett intagnings rum. Vi fick rum nummer 1. Där kopplades ctg på och det kontrollerade så att det verkligen var vattnet som gått. Och de var ingen tvekan om det. Vatten det var det. Efter ctg kurvan ville jag gå på toaletten. Då kom det änu mer vatten fy vad det rann. Kände mig så ofräsch. Fick dubbla blöjor på mig.
Jag berättade att jag på fredags kvällen känt hur bebis rört sig jätte mycket i magen så jag bad om en koll för att se så han låg kvar med huvudet ner.
Det gjorde han inte. Han låg på tvären. Då blev de lite stress och bråttom i intagnings rum nummer ett. De började tala med mig på snitt men att de skulle försöka vända bebis och sen sätta dropp för att få igång värkarna. Jag blev liv rädd. Drabbades av lätt ångest och vill klä på mig igen och åka hem.
Men i ställer fick jag sjukhusets fina outefitt på mig och blev inskriven.

Vändningen lyckades och läkaren sa att det fanns gått om vatten kvar i magen. Då kan ju undra hur mycket vatten det fanns där inne i och med den vatten avgång jag fått i mitt hem och det vattnet som kom på förlossnings toaletten. Jag blev uppkopplad med hormon - dropp och överflyttad till en sjukhus säng. Allt kändes så konstigt efter som jag inte hade det minsta ont. Och jag fick inte gå upp och gå heller efter som det fanns en risk att bebis vände tillbaka då. I flera timmar fick jag ligga i sängen och bara glo och inget hände. Fick inte äta heller i fall det skulle bli akut snitt om bebisen mot för modan vände tillbaka och det inte gick att vända honom rätt på slutet. Då och då kom Bm in och höjde droppet. Jag började få grövre ångest och det blev bara så jobbigt allt. Allt som varit innan och bebis som har vänt på sig hit och dit och jag varit inne och vänt på den fösut. All den tid jag var inne på förlossningen för ingen nytta. De var psykiskt påfrestande. Jag ville bara hem till min dotter och hoppa över allt med graviditeter och förlossningar.

Inte för en vid halv sex började jag få som små mens värkar i magen. Men inget påtagligt så jag behövde någon form av bedövning eller gas eller så.

Bm kom in och frågade om jag ville sitta på en boll en stund för att snabba på det hela. Det ville jag. Fick en ful röd morgon rock på mig. Haha

Där satt jag med min mens verk och det hände lixom inget mer än så.

Börjar få lite riktiga värkar vid 17:30 men kunde andas igenom dem. Jag tyckte allt drog ut på tiden och var så ledsen ser glad ut på bilden men ångesten här river inombords. Kl 18:15 får jag en till sådan där riktig splach av vatten som forsade ur mig. Jag lyfte på vänster ben när jag satt på bollen och det var som en grov stråle som dröste ner på golvet. Jag fick panik det kände så jobbigt. Fick hjälp in på toaletten och min vän följde med mig dit. Utanför fick jag en grov vräk så fick luta mig mot toalett dörren och andades igenom den. En annan bm kom in på toan för att hjälpa mig att byta mina genomsura kläder jag hade på mig. Jag blev neckad där inne och skrattade och sa till N. Haha det var ju det här jag var mest orolig för. Att du skulle se mig naken. Haha skrattade lite till och hon menade på att hon inte brydde sig eller ens tittade. Jag brydde mig inte heller i den stund. Men oj vad jag oroat mig för det här veckor innan.

Tillbaka inne på förlossnings sal nummer 4 där vi låg kom den BM in som hade mig och frågade hur allt gick. Jag berättade att jag började få ont. Sen började jag gråta och berättade hur rädd jag var för allt och hur jobbigt det var för mig att allt drog ut på tiden, att jag inte fick äta och att jag hade rumsarrest. Jag fick en värk som gjorde satan i gatan ont. Jag andades och blev yr och bad om en spy påse för att hålla i handen. Jag hade vid mina tidigare förlossningar kräkts. Detta var mitt andra oros moment. Att jag skulle spy. Så jag höll stadig i den där spy påsen under hela min akt haha. Under värkarna när jag satt upp på säng kanten så sjönk bebisen hjärtljud rejält. Bm kollade upp det och sa att det var för att navel strängen hamnade i kläm. Två tre värkar hände samma sak men det gick bort sen när jag la mig ner i sägen.

Min Bm sa att hon skulle koppla på gasen och att jag skulle prova lite. Dels för att lugna min ångest och sen för att hon tyckte inte jag behövde ha mer ont än nödvändigt. Hon var kanon. Jätte gullig.

Andas nu lite lustgas här sa hon för att lugna dig själv. Jag var jätte orolig och ledsen men det gick över när jag fick min bästa vän i näven XD

Jag började skämta och vara glad mellan värkarna och ville till och med ha något att äta. Helt plötsligt var jag med i gamet igen. Kändes otrolig skönt. Så jag bad N filma lite..

Det är något med youtube som gör att jag inte kan lägga till klippen just nu. Men tar ett separat inlägg för det då.

21:15 har jag så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men mellan värkarna börjar jag känna mig hungrig och N går och fråga i fall jag får äta något efter som jag inte ätit sen kl 14.

Jag fick en macka med ost och glass det var svin gott. Jag började återigen skämta och vara glad medans jag inte hade någon värk.

Sen blev värkarna intensivare igen och jag började frysa och hackade tänder. Här blev jag helt sängliggande och hade så fruktansvärt ont. Fick nästan ingen paus mellan varje värk och jag höll på dö. Fy fan massa ONT ONT som jag basunerade ut i min mask haha..

Ont som fan, sa nu till N att hon skulle be någon om att jag skulle få ryggmärgs bedövning. De var fruktansvärt att stå ut. Ingen paus bara ont och påsen höll jag stadig i var helt säker på att lägga en pizza i den när som helst.Det hände dock aldrig. Någon gång här kändes det som att jag ville trycka på. En bm kom in och undersökte mig haha. Falskt alarm var bara öppen fem cm.

Bm tillkallade en narkos läkare som skulle lägga bedövningen i ryggen. Han bad mig lägga mig så sidan och kuta med ryggen åt honom. När han tvättade ryggen så kittlades de som fan så jag ryste till och där av flyttades ryggen. De lät som han blev irriterad på mig. Och sa att han inte kunde lägga en bedövning om jag inte låg still. kanske han inte var irriterad men det lät så i mina öron. De gjorde att jag också blev arg men sa inget. Kände bara ilskan inombords. Och så fick jag en hej dundrade värk till.

Efter mycket om och men blev iallfall den där förbaskade bedövningen lagd. Fick en flaska tejpad på magen med en knapp på. Här sa han: Om du känner att det börjar göra mer ont i gen kan du trycka här då får du mer bedövning via den här flaskan. Du kan aldrig trycka för många gånger för den funkar bara en gång i kvarten. Den där fick sen N ha uppsikt över för jag hade noll koll. Och även hon tyckte tiden bara rusade och det var hon som för det mesta tryckte på den när jag tyckte att det blev för jobbigt. Rygg bedövningen var satt kl 23:30

Fick en till vatten läcka så att hela sängen blev blöt. De bädda då i stället i förlossnings sängen och jag blev överflyttad dit. 02:00 låg jag i förlossnings sägen knappt medvetande om vad som hände runt om kring mig. Var helt uppe i mitt och hade ont och ville bara det skulle vara över snart.

02:25 fick jag krystvärkar och de la en bäckenbotten bedövning på mig. Jag började trycka på och innan huvudet kändes där nere gick det lätt. Värken försvann i och med att jag tryckte och det var en befrielse helt klart. Men sen började huvudet komma ut och pressa där nere så jag trodde att hela underlivet skulle gå sönder. Fy fan vilken smärta. Jag skrek när värken upphörde och huvudet stog halvvägs ute. Aj som fan säger jag bara. En ny värk kom och jag pressade på för allt vad jag var värd samtidigt som jag skrek som en karl jag lovar!! Huvudet kom ut och värken upphörde. Nästa värk som kom så vred barnmorske studenten till bebisen och detta gjorde mer ont än vad det gjorde när jag pressade ut huvudet. Skrek i gen och 02:40 skrek någon där nere i från och snart hade jag något blått blodigt på min mage som var helt full med foster fett. De sa en bm åt mig att han behövde och smorde in honom med de över hela ryggen. Jag fick själv klippa banden mellan oss. Alltså navelsträngen. Han hade den löst runt hals och nacke när han kom ut.

24 Oktober 02:40 kom Milo Tino Alexander Chris till värden. Han var 51cm lång och vägde 3695g

Det var tufft men det gick bra tillslut.

Vid tre halv fyra hände ju något märkligt måste jag säga. Jag sitter där och ammar min nyfödde son när det knacka på dörren. In kliver EWA!! Haha i klädd samma fina sjukhus kläder som mig själv. Håret i hårband och säger grattis. Men älskling säger jag. Vad gör du här? Jag ligger på trean säger hon Mitt  vetten gick 02:40 hemma.

Haha så gick hon tillbaka till sitt rum. Alltså rummet vägg i vägg med mitt. Jag kunde knappt sova den morgonen. Och jag hörde hur hon låg där inne och skrek ut sina värkar. Haha jag som redan var klar. kl halv sex cirka kom hennes TUVA till värden. Vi delade samma sal på BB. Det var helt komiskt att de skedde som vi skämtat och pratat om det under hela våra graviditeter. Så händer det. Våra små födda samma dag.

Jag åkte hem samma dag Ewa åkte hem  dagen efter

Till dig!!

Jag känner mig så ledsen i dag :(

Hej! har precis skapat en ny kategori som heter bebisen och jag. Eftersom jag bara har min dotter varannan vecka kan det vara kul att ha en sådan kategori så allt hamnar på samma plats. Jag skriver om min dotter och mig på kategorin vår vardag som jag gjort hittills.

Det har varit en bra natt för oss i natt. Lill brallan sov från 22 till 02:00 och det gjorde jag också. Sen sov vi vidare från 02:30 till 06:00 så skönt. Han har bara ammat och bajsat och kissa ner sig under natten och somnade fint om efter blöjbyte och mat.

Nu har han dock lite vaken tid och det gör mig inget. Är lycklig för att ha fått sova så pass mycket som jag har. Och jag får tänka så här att den här tiden med sömnbrist vara inte för evigt. Tider kommer då han blir större och får en normal dygns rytm. Man kan inte begära att allt ska gå som på räls han är ju trotts allt bara 8 dagar i dag :)

Har haft stora problem med amningen då sår uppstår på bröstvårtorna. Har provat amningsskydd. En plats tutte man fäster på vårtan för att lindra uppslitning och nya sår. Till en början funkade inte detta alls. Han kunde inte få tag och blev förbannad och jag blev stressad så lät honom suga på vårtan ändå fast det brände ända ner i tårna när han gjorde det. Och jag helst av allt bara ville slita honom från bröstet och börja gråta. Men stark som jag själv måste få kalla mig härdade jag ut och kämpade på med den där lös tutten. Nu tar han den ganska bra och jag varierar nu för att härda mina vårtor. Så varannan gång blir det med lös tutte och varannan får han suga rätt på. Tror det börjar vända nu efter som det inte alls gör lika ont längre när han suger.. Bara när han suger det där första taget. Sen lättar det.

Kunde inte heller ligg amma förut. Fick ingen bra ställning och satt jag upp och sen la i från mig bebis när han snuttat klart så vaknade han och fick ingen ro. Nu  HAR jag kommit på att ligg amma honom på den plats där han ska sova för natten (alltså bredvid mig på sitt täcke i sängen) fungerar det jätte bra och han sover. detta betyder dock att jag inte kan rapa honom för natten för då skulle han vakan. Men hittills verkar detta fungerar bra och han sover och jag får sova.

Ja de är så här våra dagar sett ut. Tycker dess utom det är helt läskigt och massa jobb att ta oss ut på promenader än så länge. Jag sover dåligt och har inte haft någon aptit. Men även den börjar komma tillbaka. Skönt.

Lill fis nummer ett kommer hem i dag. Min dotter. Hon har varit hos sin far i nästan två veckor nu. Saknar henne otroligt mycket. Men det första tre dagarna hemma när vi kom från BB sov hon och hennes pappa hos oss så hon har fått gosa lille bror massor. Hon är så duktig. Och jag är så stolt över henne. Men det kan ju vända. De är ju så nytt för henne också lixom.
Kan lätt bli svartsjuka.. Men jag låter henne vara med så mycket som möjligt på allt även när jag ammar. Jag vill inte att hon ska känna sig utanför på något vis.

Det funkar inte för mig